INGENTING ÄR SOM DET SKA

hinterher hat man gut reden

23.11.13

paus

Känslomässigt brus stora
som stenar
det river, krockar och
dunsar
händer massa spännande
ljud och vibrationer och hopp
i min kropp
Sen värmer jag stenarna
och lägger ut dom på min kropp
De svalnar. Det blir en jämn glöd till slut.

Mina ögon tuggar på en salt sten
maler den till ett grus
Loben blir så varm av allt arbete
att allting svettas ut
Vaknar med vit mascara
Upplagd av belletristik kl. 23.11.13
Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida

arkiv

  • ►  2017 (1)
    • ►  december (1)
  • ►  2016 (9)
    • ►  juli (1)
    • ►  juni (2)
    • ►  maj (6)
  • ►  2015 (12)
    • ►  november (6)
    • ►  maj (1)
    • ►  april (1)
    • ►  mars (1)
    • ►  februari (2)
    • ►  januari (1)
  • ►  2014 (7)
    • ►  augusti (1)
    • ►  juli (2)
    • ►  juni (4)
  • ▼  2013 (5)
    • ►  december (2)
    • ▼  november (3)
      • Paradoxen, förnuftets djupa bugning inför något st...
      • albatrossen den vita
      • paus
  • ►  2012 (24)
    • ►  december (1)
    • ►  september (2)
    • ►  augusti (2)
    • ►  juli (1)
    • ►  juni (1)
    • ►  maj (4)
    • ►  mars (5)
    • ►  februari (6)
    • ►  januari (2)
  • ►  2011 (30)
    • ►  december (1)
    • ►  november (3)
    • ►  oktober (1)
    • ►  september (1)
    • ►  juli (6)
    • ►  juni (2)
    • ►  maj (3)
    • ►  april (1)
    • ►  mars (1)
    • ►  februari (10)
    • ►  januari (1)
  • ►  2010 (6)
    • ►  december (1)
    • ►  november (2)
    • ►  oktober (3)
Temat Enkel. Använder Blogger.