snart 10 år sedan

och det här

cheerful

okänt

Det är bara bönder som börjar gråta mitt i skrattet,
tänkte jag, och som tystnar mitt i skrikandet. 
Aningslöst glada och med ett avgrundsstort raseri
kunde de nästan springa ur sin egen hud.

hinterher hat man gut reden (arkiv)

Inte ens ett huvud fyllt av skräck lyckas de rubba. Ett lugnt huvud i en neurotiskt trygghetssökande kropp. En kropp som knakar och stelnar, som ilar och mulnar.
Ett tungt litet skröpligt hjärta
ligger omhuldad av varmt ludd
nånstans innanför det tunna
bröstet, ovanför den stramande
och spjärnande magen...

hinterher hat man gut reden (arkiv)

Hösten är varm, men människan blir snart kall. När hon är kall fryser hon. När hon fryser är hon still. När hon är still tänker hon. När hon tänker skapar hon. När hon skapar blir det mening. Finns det mening finns det hopp.
Vad hoppas människan på? Att det varma blir kallt och att det kalla snabbt passerar förbi. Det blir vår och prunkande klart, och människan blir varm. När hon är varm svettas hon. När hon svettas rör hon på sig. När hon rör på sig flyger tankarna iväg. När tankarna flyger iväg är hon bekymmersfri. När hon är bekymmersfri behövs inget hopp. - Det går bra ändå.
"Det går bra nu" tänker hon. Men rörelsen saknar mening. Tankar går till spillo och produktionen faller i träda. Det gör inget, tänker människan, så länge solen träder fram.

free as a fig

112

hittar en missbrukare som tappat skon och ramlat på gångväg. han verkar finsk och rätt snäll (men ja, kan inte kommunicera eller gå). medan vi väntar på ambulansen/polisen återfår han plötsligt talförmågan och säger: "förra veckan dödade jag en man. med kniv. ***** hette han." jag låtsas som om han just inte sa det där. sen blir han orolig: "vilka är det som ska komma?". jag har ingen aning om de skickar polis eller ambulans till en full man som ramlat, men eftersom jag inte i första hand beskrev honom som ett fyllo över telefonen utan som en man som ramlat och kanske legat länge i kylan så kom ambulansen. de var lagom snälla, inte lika snälla som missbrukaren, det såg jag. men de bestämde sig för att skjutsa hem honom till behandlingshemmet helt enkelt. skönt, för honom. han var tacksam och vinkade glatt.
någon minut innan jag stötte på honom stod jag i en kö på coop forum - alla kassaapparater gick sönder precis som mitt köp skulle gå igenom, krångel - och jag tänkte: "åååhå vilket slöseri på min dyrbara tid, jag hade kunnat vara hemma nu" men när han behövde hjälp, väntade jag så gärna, hade kunnat stå nere på gatan hur länge som helst - så skönt att slippa värdesätta sin tid så himla mycket

cal gar y

mitt blinda öga/min ögonsjukdom var bara min tankspriddhet.
som vanligt. denna - kluvna - hjärna - kluven - i - två - delar - fast - oändligt - många - fler.
så jag bytte plats på ögonen. nu känns det bra.
men kan jag verkligen se? ser jag det jag ser? kisar - och ja, kanske, vem vet!
igår steg i varje fall ljuspartiklar rakt upp i rymden som de starkaste strålkastare och det var fint. samtidigt som lungorna revs sönder av is is ispartiklar, kom hem och la mig på spikar, andades djupt men hjärtat slog dubbelslag. sen plingar någon på kl 1050. jag är naken och öppnar förstås inte. när jag tittar i titthålet ser jag ingenting.

ägandet.

tecken på avsaknad av andlighet. -

Ägandet som sådant är självfallet inte ett tecken på beroende. Men om man saknar en äkta och naturlig andlighet kan det leda till en materialism som innebär beroende. Detta beroende kännetecknas av samma slags smalspårighet som den religiösa fanatismen eller det överdrivna förnuftstänkandet: en viss tvångsmässighet men framför allt oförmågan att möta och bearbeta sina egna känslor och behov. Det materiella blir ett redskap som man använder för att slippa konfronteras med sin egen svaghet och mänsklighet. Materiens starka symbolvärde möjliggör det här: eftersom jag har de rätta kläderna och mitt hem den rätta inredningen och eftersom jag dessutom har alla yttre tecken på framgång kan jag inte vara svag eller har några brister. De yttre tecknen blir ett substitut för det inre livet.

Symbol&Archetype

The openness of the Eye of the Heart, or the wake of the Heart, is what distinguishes primordial man- and by extension the Saint- from fallen man. The significance of this inward opening may be understood from the relationship between the sun and the moon which symbolize respectively the Spirit and the Heart: just as the moon looks towards the sun and transmits something of its reflected radiance to the darkness of the night, so the Heart transmits the light of the Spirit to the night of the soul.