kniven i strupen, handen i hjärtat, fingrar djupt, snuddar knivens blad, fladdriga skinnremsor, ilsket blod. ögats strålar strilar ner väter halsens grop. denna lilla skål. fylls av tårar från bottenlöst djup, det tar aldrig slut. imorgon kan min kropp inte stiga upp, jag måste ställa in mitt liv, avboka mitt jag. men morgonen därpå är huvudet lättare fyllt av nattens snurriga magiska grus. trötta ögon blinkar till, trötta lemmar blir till pigg, så jag sticker ut på en lång lång dag, bara jag med hela mitt behag.