Paradoxen, förnuftets djupa bugning inför något större

Läser en bok. En som bok som e klok:

Det är meningen att livet ska sätta sina spår. Man ska gå sönder, gå vilse och förundras.

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
(och man kan inte gå vilse utan att besitta mod)


Vi har alla en klangbotten för vishet och djup. Om tiden är den rätta kommer det att börja eka och dåna i oss. Jag syftar på en rörelse neråt, djupt ner, så djupt att vi upptäcker de svindlande höjderna. In i det mörker i vårt inre som till slut kommer att blända oss med sitt klara ljus.