i ånghästparken. var där, några dar. har flytit runt, hakat på och hängt med. suttit som en gubbe i lådan och impat. levt på min egen strålglans. låtit den speglas i främlingars ansiktsuttryck.
så igår, gick jag och betalade och kämpade för att smula ner allt det där.
pulvrisera allt romantiserande av detta, romantik i destruktik.
att förstöra, förgöra och förinta det som är stringent och sant.
det är lite sorgligt det.
försöker, glutta lite på en lucka. kanske, finns det en liten flik nånstans på mig, där man kan knipa tag och dra loss. släppa ut men stanna kvar.
tårarna strilar ner på gatan och fyrans buss, men det regnar ute så det är ok.