15.2.12

okänt

Det är bara bönder som börjar gråta mitt i skrattet,
tänkte jag, och som tystnar mitt i skrikandet. 
Aningslöst glada och med ett avgrundsstort raseri
kunde de nästan springa ur sin egen hud.

hinterher hat man gut reden (arkiv)

Inte ens ett huvud fyllt av skräck lyckas de rubba. Ett lugnt huvud i en neurotiskt trygghetssökande kropp. En kropp som knakar och stelnar, som ilar och mulnar.
Ett tungt litet skröpligt hjärta
ligger omhuldad av varmt ludd
nånstans innanför det tunna
bröstet, ovanför den stramande
och spjärnande magen...

hinterher hat man gut reden (arkiv)

Hösten är varm, men människan blir snart kall. När hon är kall fryser hon. När hon fryser är hon still. När hon är still tänker hon. När hon tänker skapar hon. När hon skapar blir det mening. Finns det mening finns det hopp.
Vad hoppas människan på? Att det varma blir kallt och att det kalla snabbt passerar förbi. Det blir vår och prunkande klart, och människan blir varm. När hon är varm svettas hon. När hon svettas rör hon på sig. När hon rör på sig flyger tankarna iväg. När tankarna flyger iväg är hon bekymmersfri. När hon är bekymmersfri behövs inget hopp. - Det går bra ändå.
"Det går bra nu" tänker hon. Men rörelsen saknar mening. Tankar går till spillo och produktionen faller i träda. Det gör inget, tänker människan, så länge solen träder fram.

free as a fig

6.2.12

112

hittar en missbrukare som tappat skon och ramlat på gångväg. han verkar finsk och rätt snäll (men ja, kan inte kommunicera eller gå). medan vi väntar på ambulansen/polisen återfår han plötsligt talförmågan och säger: "förra veckan dödade jag en man. med kniv. ***** hette han." jag låtsas som om han just inte sa det där. sen blir han orolig: "vilka är det som ska komma?". jag har ingen aning om de skickar polis eller ambulans till en full man som ramlat, men eftersom jag inte i första hand beskrev honom som ett fyllo över telefonen utan som en man som ramlat och kanske legat länge i kylan så kom ambulansen. de var lagom snälla, inte lika snälla som missbrukaren, det såg jag. men de bestämde sig för att skjutsa hem honom till behandlingshemmet helt enkelt. skönt, för honom. han var tacksam och vinkade glatt.
någon minut innan jag stötte på honom stod jag i en kö på coop forum - alla kassaapparater gick sönder precis som mitt köp skulle gå igenom, krångel - och jag tänkte: "åååhå vilket slöseri på min dyrbara tid, jag hade kunnat vara hemma nu" men när han behövde hjälp, väntade jag så gärna, hade kunnat stå nere på gatan hur länge som helst - så skönt att slippa värdesätta sin tid så himla mycket

5.2.12

cal gar y

mitt blinda öga/min ögonsjukdom var bara min tankspriddhet.
som vanligt. denna - kluvna - hjärna - kluven - i - två - delar - fast - oändligt - många - fler.
så jag bytte plats på ögonen. nu känns det bra.
men kan jag verkligen se? ser jag det jag ser? kisar - och ja, kanske, vem vet!
igår steg i varje fall ljuspartiklar rakt upp i rymden som de starkaste strålkastare och det var fint. samtidigt som lungorna revs sönder av is is ispartiklar, kom hem och la mig på spikar, andades djupt men hjärtat slog dubbelslag. sen plingar någon på kl 1050. jag är naken och öppnar förstås inte. när jag tittar i titthålet ser jag ingenting.