rosetta

Overwhelmed as one would be, placed in my position.
Such a heavy burden now to be the One
Born to bear and bring to all the details of our ending,
To write it down for all the world to see.

But I forgot my pen
Shit the bed again ...
Typical.

Strapped down [to] my bed
Feet cold and eyes red
I'm out of my head
Am I alive? Am I dead?
Sunkist * and Sudafed
Gyroscopes and infrared
Won't help, I'm brain dead
Can't remember what they said
God damn, shit the bed

lö§§

Människor är som löss - de borrar sig ner under huden och begraver sig där. Man river och river, ända tills blodet springer fram, men aldrig blir man permanent avlusad. Bara riv och riv och riv - tills det inte finns någon hud kvar.

vicariously I live while the whole world dies

Boris har nyss lämnat mig en sammanfattning av sina åsikter. Boris är väderleksprofet. Det dåliga vädret kommer att fortsätta, säger han. Det blir flera katastrofer, mera död, mera förtvivlan. Det finns inte minsta tecken till någon förändring. Tidens kräfta förtär oss. Våra hjältar har tagit livet av sig eller tar livet av varandra. Hjälten är alltså inte Tiden utan Tidlösheten. Vi måste gå i jämn takt, i slutna led, mot dödens fängelse. Det finns ingen räddning. Vädret kommer inte att förändras.

exc. VIKTEN AV EN MENINGSFULL KOMPONENT

Vid busshållsplatsen stod en liten skara människor och väntade. En sjukligt fet gammal man med en sjukligt enorm buk satt på bänken inne i busskuren och sov med en bok uppslagen i handen. Det var just en oerhört fascinerande man, tyckte Greta. Hon undrade om han hade somnat för att han var så mätt, för han måste ju ha ätit otroligt mycket för att kunna få ett så stort midjemått, eller om han hade somnat för att boken han läste var så ointressant. Hon gick förbi honom och försökte läsa framsidan på boken, men det var svårt att kunna se något, utan att uppenbart böja sig huvudstupa ner med ansiktet under boken i hans hand. Hon tvekade en kort sekund, men böjde sig sedan för att kunna se. Det var "Drakens slott" han läste, skriven av Dave Fedding. Illustrationen på framsidan föreställde en eldsprutande drake och några sotiga ungdomar. Greta betraktade mannen en gång till, han var kanske sextio år gammal, och tyckte det var märkligt att han gillade ungdomslitteratur. Eller så gillade han den å andra sida inte, och det var därför han sov. Hon ryckte på axlarna, vände sig om och klev på bussen, som tyst hade smugit sig fram till hållplatsen.

Hellre bussen.

Int.

Liksom varje gång klockan var sju och det var dags för kaffe, kluckade änkan nu att nu är klockan sju, dags för kaffe, och sträckte sig sedan ned i sin bastanta släpväska med hjul och rotade fram en kaffetermos, vilken hon plockade upp åt sig själv och sina två färdkompanjoner - dottern och svärmodern. Klockan var sju och det var dags för kaffe. Rutinmässigt började modern, eller svärdottern, i vilket fall som helst änkan, att hälla upp kaffet riktigt galant, utan att spilla ett endaste par droppar på sin väska, vilken hon mellan sina fötter ställd balanserade deras tre provisoriska plastmuggar upp på. Väskan var röd och fin och av tweed. Dagen till ära var den dessutom fylld med gott om färdproviant och matsäck åt dem. De skulle besöka maken, fadern eller sonens, i vilket fall som helst den bortgångne familjemedlemmens grav, exakt 750 dagar - 2 år - efter hans dödsdag. [...]

måne - sista mörkret

lupus

Själsdödens dagar, dessa dagar av inre tomhet och förtvivlan, då människornas värld och den så kallade kulturen i sitt lögnaktiga och tarvliga, tomma marknadsprål grinar emot en mittibland förstörda och av bolag utsugna marker, grinar emot oss som ett kräkmedel vid varje steg, koncentrerat och drivet till det outhärdligas gräns i det egna sjuka jaget
- den som har fått smaka på så helvetiska dagar, han är ganska nöjd med sådana normala halvt-om-halvt dagar som den i dag.

705

- Nå hur gick det, fick du gå med lång näsa?
- Min käre vän, anmärkte gästen med djupt eftertryck, det är bättre att gå med näsan i behåll än att vara helt utan näsa, som en drabbad markis nyss härförleden anförtrodde sin biktfader, en jesuitpater (det var väl någon specialist som hade behandlat honom). Jag var närvarande - det var ett rent nöje. "Ge mig min näsa tillbaka" sade han. Och slog sig för bröstet. "Min son", patern krumbuktade sig, "allting sker efter försynens obevekliga skickelse, och det som kan se ut som en olycka kan ibland medföra enorma och oanade fördelar. Om ett hårt öde berövat en näsan, så består er fördel i att ingen någonsin under hela ert liv kan komma och säga till er att ni står där med lång näsa." "helige fader, det är ingen tröst!" utbrast den förtvivlade mannen, "jag skulle tvärtom med största nöje stå där med lång näsa, om jag bara fick ha den kvar på dess rätta plats!" "Min son", suckade patern, "man kan inte begära att få allt på en gång, och det där betyder att sätta sig upp mot sitt öde, som inte ens nu hade svikit en; för om ni klagar och knotar, som ni gjort nu att ni med glädje skulle finna er i att vara utan näsa hela livet, då har ju redan indirekt er önskan blivit uppfylld: för i och med att ni tappat er näsa, har ni just därigenom fått stå där med lång näsa..."

satana sum et nihil humanum

c'est du nouveau n'est ce pas?

644

- Synd om Gud, hur då?
- Jo du vet: dom där nerverna, på dom där nerverna inne i huvet, ja, i hjärnan alltså finns dom där nerverna (fan ta dem!)... och dom har liksom små svansar och så fort dom börjar darra och röra sig ... när jag tittar på nånting med ögonen, då börjar dom darra, dom där små svansarna alltså och då ser man en bild, inte meddetsamma, men efter ett ögonblick, en sekun, och då blir det liksom ett moment, nej, inte ett moment - fan heller, nej, en bild, alltså ett föremål eller en händelse, när jag iakktar det och tänker på det sedan, det är alltså på grund av dom där svansarna, men inte alls för att jag har en själ och att jag skulle vara nåt slags Guds avbild, allt det där är bara dumheter. Det där förklarade Michail för mig igår och då vae det nånting som liksom brände till i mig. Den är storartad den där vetenskapen, Aljosja! En ny människa kommer att uppstå, det förstår jag... Men i alla fall är det synd om Gud!
- Det är ju bra att du tycker det i alla fall.
- Att det är synd om Gud? Det är kemi, förstår du, det är bara kemi! Det är ingenting att göra åt den saken, ers högvördighet, maka på er litet, här kommer kemin!